Minirecension: Digiality Remote Extender

digiality.jpg

Efter att ha stuvat om lite i tevebänken och skaffat lite ny hårdvara fick jag problem med att styra mina enheter från sovrummet, eftersom alla fjärrkontroller använder IR och därför inte fungerar runt hörn eller genom väggar.

Därför fick jag bege mig till Kjell & Co och köpa denna märkliga pryl.

Det är en mottagarenhet, med IR-sändare och sen en liten, liten sändare som gömmer sig inne i ett AAA-batteri (adapter för AA medföljer). Den lilla sändaren har ett laddbart batteri (laddas i mottagaren!) och ersätter helt enkelt ett av de batterier man har i sin vanliga IR-fjärrkontroll. Det som händer är att den lilla sändaren på något magiskt vis läser av RF-frekvensen när man trycker på en knapp på sin fjärr, skickar den som radiovågor, RF, genom väggar, luft, tak och annat - fram till mottagaren. Mottagaren översätter sen signalen tillbaka till IR, och med det medföljande lilla ögat med lång sladd på är det lätt att styra vilken/vilka apparater som helst.

Jag satte sändaren i min multifjärrkontroll och plötsligt är ALLA mina enheter i tevebänken möjliga att styra från sovrummet, om jag nu skulle vilja.

Det hela funkar långt över förväntan bra, och det enda märkliga med apparaten är att det verkar bli nån slags konflikt om man står framför den apparat man försöker styra och trycker på fjärrkontrollen. Det verkar som att om apparaten kan ta emot signalen både direkt från fjärrkontrollen, som IR, och sen får signalen en gång till, denna gång från Digiality-mottagaren, så händer - inget.

Lösningen är att antingen tejpa för IR-sändaren på fjärrkontrollen, eller helt enkelt hålla handen för, så att apparaten i fråga inte kan “se” fjärrkontrollen, utan bara får signalen en gång - från mottagarenheten.

Sammantaget är jag mer än nöjd med funktionen och det enda man kunde önska sig vore kanske att paketet skulle vara något billigare.

/M;

DN.se:s iPhone-version bra, men inte perfekt

DN berättar stolt om sin nya iPhone-anpassade version av mobilsajten på mobil.dn.se idag. Själv upptäckte jag den för nån dag sen, när jag som vanligt surfade in på mobil.dn.se från min iPhone - den befintliga versionen av iPhone, som inte har 3G-hastigheter.

Den nya iPhone-versionen är snygg, mycket snygg. Den använder sig av standardiserade ikoner, knappar och annat som gör att det verkligen känns som en fullfjädrad iPhone-webbapp. Men tyvärr är den så seg, så seg att den i princip är oanvändbar på min iPhone när jag inte har tillgång till wifi.

Jag förstår att DN anpassat sin iPhone-sajt till iPhone 3G som är den första versionen av telefonen som släpps officiellt i Sverige om några dagar, men med tanke på hur många det är som “grå-importerat” en iPhone från USA och använder dem här i Sverige tycker jag att DN borde ha haft detta i åtanke innan de bestämde sig för att skicka vidare alla iPhone-browsers helt osorterat när man surfar in på mobil.dn.se.

DN:s mobilsajt brukade vara den allra bästa för mig, men nu är den oanvändbar. DN borde låta mig som iPhoneanvändare välja om jag vill fortsätta använda den nya, iPhone-anpassade versionen eller om jag vill komma till “vanliga” mobilsajten när jag surfar in.

Snälla DN, gör så jag kan komma tillbaka till den gamla mobilsajten!

/M;

Minirecension: iPhone sämre än förväntat

Så har jag då äntligen fått en iPhone. Direktimporterad från USA, snabbt upplåst, jailbreakad och aktiverad med hjälp av ett litet program till OS X. Hur enkelt som helst. Förpackningen var precis så het som bara Apple kan göra den, och telefonen är snygg, menyerna är snabba och smidiga och skärmen är riktigt skarp och trevlig.

Redan tidigare visste jag ju att iPhonen saknar många viktiga funktioner, såsom MMS och 3G-stöd, men det visade sig snabbt att det är flera viktiga funktioner som fattas, och även denna gång är det obegripligt varför Apple valt att göra en telefon som skiljer sig från vad som måste kallas branschstandard.

1. Det går inte att synka telefonen trådlöst med OS X med hjälp av iSync. Det går inte att synka telefonen alls med iSync. Synkningen sker via iTunes istället. Varför? Apple - ni har ju ett program som är gjort för att synka telefoner! iPhone har ju Bluetooth! Varför i hela friden måste jag då ansluta min iPhone med en SLADD för att synka? Det känns fruktansvärt omodernt.

2. Det går inte att ansluta till iPhone med Bluetooth för att skicka/ta emot bilder, ljud eller andra filer. Återigen - OS X har överlägsna funktioner för Bluetooth när det gäller att ansluta till t.ex. SonyEricsson-mobiler - varför har Apple valt att inte använda dessa till sin egen telefon? Dessutom funkar inte BluePhone Elite som jag använde till alla gamla telefoner jag haft för att läsa/skicka SMS från datorn. Bu!

3. Tangentbordsfunktionen med touchscreen funkar inte så bra. Nu har jag visserligen bara haft min telefon i ett par dagar, men det är väldigt, väldigt svårt att skriva nåt på telefonen, och glöm att göra det med en hand. Det är tvåhandsfattning som gäller, och dessutom är det näst intill omöjligt att skriva t.ex. SMS eller e-mail medan man går, vilket jag snabbt upptäckte är väldigt opraktiskt.

4. Ljudkvaliteten under telefonsamtal är under all kritik! Nu vet jag inte om jag fått ett måndagsexemplar, men jag har ofta rent av svårt att höra vad motparten säger när jag pratar i telefonen, så muffligt och dåligt är ljudet. De jag pratar med klagar dessutom också på att jag låter som att jag pratar i en plåtburk. Vad har hänt här?

Trots alla klagomål ovan är jag rätt nöjd med att ha en iPhone. Det är VÄLDIGT smidigt att kunna läsa e-posten på riktigt och att kunna surfa med Safari (även om det går sjukt långsamt med GPRS) var man än är. Google Maps är jättesmidigt och praktiskt. Det finns många små program att ladda ner till en jailbreakad lur som t.ex. ger fungerande MMS-stöd.

/M;

Kriget är över - ingen vinner

Många medier rapporterar om att striden mellan Blu-ray och HD-DVD är över. Efter att Toshiba slutligen meddelat att man tänker frysa produktionen av HD-DVD-spelare, är Blu-ray segrare på walk-over. De stora mediebolagen, som ett efter ett hoppat över till Blu-ray är naturligtvis medskyldiga till att formatet äntligen standardiseras, så vi slipper välja vilken HD-spelare vi ska köpa till vår nya platt-teve när vi står där i butiken.

Men är det bara jag som tror att nästa strid redan pågår, och att utgången är självklar? Varför ska vi överhuvudtaget köpa filmer och teveprogram på dyra skivor när samma innehåll finns gratis på valfri torrent-sajt på nätet? Och vem, utom de mest inbitna och enervetiska samlarna och teknikfreaksen, vill lägga ytterligare ett format till sin samling?

Förutom diskussionen om huruvida det är moraliskt rätt eller lagligt att ladda ner film gratis från nätet istället för att betala för den, är den rent tekniska diskussionen intressant. Vi har en PC som mediecenter hemma. Det är otroligt mycket smidigare att spela upp film eller teveprogram från den burken än att stoppa in en DVD-skiva i en spelare, vänta flera minuter på att diverse menyer och varningstexter ska spelas upp, och sen välja rätt program eller filmklipp innan man kan börja titta. Det är redan så att jag hellre rippar barnprogram från de DVD vi har till mediaboxen så att vi enklare kan sätta på det program Leo vill titta på för tillfället.

Om jag vill köpa videor med Fem Myror eller Pippi Långstrump åt mina barn har jag fortfarande endast alternativet “dyr, fysisk media” att välja på. DVD-skivor som jag inte vill ha, med innehåll som jag själv måste rippa och koda om för att få det i ett format som jag vill använda. Det kommer självklart inte att hålla, och i takt med att människor blir mer och mer erfarna med nedladdning och det dessutom dyker upp fler och billigare mediecenter kommer plastbitens värde att försvinna. Det finns redan mängder av relativt billiga och snart också enkla små mediespelare som kopplas direkt till teven, där du lägger dina filer på en hårddisk och spelar upp dem direkt.
Så – även om Blu-ray för tillfället har vunnit kriget mot HD-DVD är nästa strid redan här, och den kommer att vara omöjlig för plastbitar att vinna.

/M;

Efficient dual caching of dynamic web content

Last Tuesday, I held a short presentation at the very first “Web Monday” held in Stockholm (don’t ask why it was on a Tuesday) about a technique I used at the site I run, arkadtorget.se. The cache method I implemented there was the result of a series of discussions I had with my very good friend Peter Svensson, who is the smartest scatterbrain in the county, if not the country, or the world.

Peter, who has recently become a Javascript wizard and evangelist, suggested that I solve a problem I had with heavy load on the MySQL server at Arkadtorget by implementing a client-side cache. Storing content in local Javascript variables in the web browser. I had already determined that I needed to build and implement a server-side cache using PHP to write the results of MySQL queries into text files that I could later read from instead of bugging MySQL about the data again just because another user wants to read the same forum thread that another one just did.

There are plenty of PHP caching solutions out there, most of them using a similar method of writing database results into text files. To use server-side caching is a very wise and good idea in general, for almost any web site with common database access. Usually, the method is used to cache complete web pages after they have been rendered by a CMS or other web system. The complete resulting HTML from a complex series of PHP-parsing and database queries is stored in a text file on the server before being sent to the web browser. The next time a client requests the very same page (usually determined by the URL/query string used to access the content) the server can return the contents of the text file instead of again parsing PHP and making several database queries.

I use my cache methods mostly to cache parts of pages that I know are difficult for PHP/MySQL to render. This is often lists, tables of different kinds and simple counters or searches that are repeated a lot, but where the data does not neccessarily need to be 100% fresh. (What if it does need to be 100% pristine, fresh and healthy-smelling? More about that later.) In fact, sometimes I use server-side cache to store many parts of a page, separately and modularized, so that the same module (say, a sidebar navigation or statistics used in many different places on a site) can be called upon an unlimited amount of times without asking the database to check its rows more than once – i.e. the first time the content is rendered, and subsequently cached.

Now, since we are talking about tables and lists, I have made an observation regarding user behaviour and pagination. After logging every click a user makes on a paginated list of results, I noticed that the very pagination itself seems to encourage “flipping” back and forth between pages of results. I even started noticing myself doing it. I’d make a web search on Google, scan page one of results, click to page two, maybe to page three and then think “what was that third link on page one?” and flipping back to page one, checking it before flipping back to page three again and then on to four, and so on.

What’s going on here? In my logs, I could see that as many as 33% of the requested pages were pages I had already sent to the browser, during the same session! (Note, this is at a local, Swedish-language forum full of tech/arcade nerds - YMMV) Even if I have used on of the common cache methods in PHP to store the forum pages in a text file on the server, the client will ask the server for updates on every page, and with even low latency and a properly working cache, there will be plenty of requests sent from the client to the web server for changed graphics, included files, etc. (Most of which are preventable if you have set your expires headers correctly! More on this in another post.)

Now, I was already planning to migrate the forum to an AJAX-powered fetching method, but even using AJAX to get the contents of the forum, I would have to ask the backend for the same code, over and over in up to 33% of the time! This is where my friend Peter had the idea to circumvent the extra round trips to the web server by storing the HTML needed to print the pages in a local JS variable.

Simple, elegant, yet powerful. Every time a user requests a page he has not previously viewed I ask the AJAX backend (built with PHP) for the HTML-code needed to print the page. The PHP code will use the server-side cache method to make sure that the database will not have to bother with presenting content for the page, if it has been loaded before, and send the HTML-code – from text file cache or not – to the client. The browser, upon receiving this content for the first time, displays it for the user to read, but also quietly stores the entire page of data in a Javascript variable. If the user ends up going to page two and then wants page one again (”flipping” as it were) we can check to see if page one is already present in the local cache, and serve up the content of the Javascript variable straight, on the rocks, without even checking with the server to see what time of day it is! It’s a beautful solution, especially since the users who are doing the “flipping” notice nothing, except that a page they already visited before is loading instantly, without any noticable delay.
In fact, why stop there? I made some changes to make sure that the user experience is even more smooth by telling my AJAX backend to let the browser know whether the next page in the result set is available as server-cached content (I don’t want to bother the database if I don’t have to – I don’t know that the user is actually going to ask for the next page) and if it is, the browser will then proceed to load the next page of results straight into the local Javascript variable. The user sees and notices nothing of this, except if he clicks the next page, in which case I can now present that content instantaneously, without asking the server “hey, hand me page two – stat!”.

OK, so what was actually gained here? First of all, the user experience is greatly improved. The dual caching method makes this forum seem fast as lightning, most of the time. Secondly, the database can take a deep breath of relief, since I never have to ask it for content it’s already served up once.

Which brings us to the server-side cache, and its expiration methods. A common practice is to define a timeout, an interval of time during which the content will be considered fresh. When the predefined time is out, the content will be generated by asking the database the very next time it is requested by the user. This works great for content that doesn’t need to be 100% fresh, all the time. With a relatively conservative timeout, say 15 minutes, any content on the site is never more than 15 minutes old, even if it’s being read from the server cached text files. But what if 15 minutes is too long? In my case, I have a fairly active forum that needs caching, and 15 minutes is a very long time to wait between posting a message and actually showing it on the site.

We could, of course, delete the entire stock of stored text files containing the cached data every time a user posts in the forum. This would make sure that no cached content will be presented in case there is new data in the database. However, I don’t think that this is a very good idea in my case, because I have literally thousands of cached snippets (think hundreds of forum threads times tens and sometimes hundreds of pages) and deleting all of them would actually take some time for the server. Also, I am throwing the baby out with the bath water by deleting a lot of data that is not expired by a user posting in that very forum thread.

The answer is again, simple. Always make sure that you can back-reference a cache file with its content! A very common method for storing cache files on the server is using a hash (usually md5()) to make a unique filename for the content being cached. However, the drawback is that once you’ve md5()-ed, you can’t go back, since you can’t make potatoes out of fries or a cow from a hamburger. In my case, I decided on making up the file names of the cache files based on the content being cached. If I am caching forum 34, thread 34124 and page 2, the cache file is called “34-34124-2.cache”. Simple, no?

“But”, you say. “Having thousands of small text files on the server will make the request slow anyway, since the time the server needs to look up a file grows with the number of files in the same folder!”

Yes, it does. Have you ever made the mistake of not deleting session files in Apache after the session is expired? After a while, the web site will be extremely slow when Apache tries to locate your session file in a folder with a million files. My solution was to make a folder structured based on the md5() of the cache name, but using only the first two characters from the md5(). So, I currently have 235 folders storing the cache data, but I retained back-referencing!

This solution is so simple it could be used anywhere paged results are used. It costs next to nothing to implement (a little memory usage on the client, but unless you have pages of HTML using hundreds of kilobytes, this is of no concern) and there is no drawback to the method. Faster browsing, less traffic and load on the server is your reward.

Here is a tiny bit of example Javascript just to show what I am talking about:

function printThread(forumid, threadid, page) {
// Check for local cache first - pagesCached is an array of booleans,
// pageCache is an array of strings containing local cached content.
if (pagesCached[page] && pageCache[page].length > 10) {
alert(”From JS cache”); // We have a local cache!
// First, choose what div to write to
div = document.getElementById(”forumthread”);
// Next, set the innerHTML of that div to the content of local cache
div.innerHTML = pageCache[page];
// Now, if the next page in the result set is not
// already present in the local cache - go get it!
if (!pagesCached[(page+1)]) {
// Insert your own loading/caching code here
}
}
else {
alert(”From AJAX”);
// Go get the page from the server,
// but don’t forget to cache it locally afterwards!
}
}

/M;

Saitek A250 - en minirecension

Saitek A250

Jag vill ha min musik från datorn i vardagsrummet inne i köket. Det är ett avstånd på c:a 10 meter och två gipsväggar står emellan. Jag vill inte dra sladdar, jag vill ha musiken överförd trådlöst. Ska detta vara så svårt?

Ja tydligen.

Först provade jag en högtalare från Kjell & Company. Förutom att ljudkvaliteten inte var särskilt god blev det avbrott i musiken hela tiden. Särskilt när jag ställde mig i vägen mellan sändaren och högtalaren. Den fick åka tillbaka till Kjell.

Sedan köpte jag ett par högtalare från Teknikmagasinet. iZound hette de, och de finns av nån anledning inte på deras webbsida, utan bara i katalogen. Dessa lät också rätt risigt och hade samma problem som de från Kjell med att kunna spela musik utan avbrott. Även dessa fick åka tillbaka.

Till sist provade jag så en riktigt hiskeligt ful högtalare från Saitek. A250 heter modellen, och trots att de är så fula att mina ögon tåras varje gång jag går in i köket så funkar de faktiskt riktigt bra! Det är inget kraftigt ljud från dem, men ljudet är rent och klart och med relativt fyllig bas. Den lilla fina sändaren är USB endast, och trots att det står på kartongen och på sajten att den bara funkar med Windows funkade den utan problem även i OS X! Inga drivrutiner, OS X känner direkt igen den som ett externt ljudkort och det är bara att börja spela vad man vill till den.

Inga avbrott i musiken, digital (Bluetooth) överföring från sändaren till mottagaren och jag har äntligen hittat en lösning som funkar, även om den är så ful att jag är sugen på att ställa den i en papplåda för att gömma den. Fast då blir väl ljudet sämre.

Jag köpte den otroligt billigt på BRL, men den finns att beställa lite överallt, och jag rekommenderar den varmt. Fast nämnde jag att den är så ful att designkunniga över hela världen gråter för att den finns?

/M;

iPhone - utan MMS men med fantastiskt GUI

Nu har jag fått chansen att känna på en iPhone på riktigt. Det är nästan magiskt, när man förstår att hela skärmen är en enda stor tryckkänslig yta och man får se de otroligt snygga animationer och effekter som Apple lagt in i telefonens gränssnitt.

Att utföra de flesta åtgärder är helt logist och intuitivt. Det går väldigt snabbt att röra sig mellan de olika menyerna - mycket snabbare än t.ex. min SE K610i. Skärmen är krispig, skarp och vacker. Habegäret är enormt.

Härom dagen stod Jobs och berättade att iPhone kommer till Europa inom kort. Dock utan de efterlängtade 3G och MMS-funktionerna. Hur resonerar Apple när de väljer att inte lägga in MMS-funktion i sin telefon? Och varför ingen 3G? Jobs påstår att batteritiden och storleken är avgörande när det gäller 3G-chippen, men varför finns 3G i så fall i min minimala SonyEricsson-telefon? Batteritiden är absolut mycket sämre på den med 3G påslaget, men jag har ju möjlighet att slå på och av 3G efter behov - varför skulle inte det funka i en iPhone?
Och vad gäller MMS-stödet är jag bara förbluffad. Att en mobiltelefon idag inte har ett standardiserat sätt att skicka bild, film eller ljud till en annan mobiltelefon är ju rent brottsligt. E-post är jättebra, men det hjälper mig inte att skicka en bild till en annan mobil!

Som det ser ut nu är jag mycket tveksam till om det blir en iPhone för min del. Det återstår att se vilken operatör i Sverige som får rätten till den, och vilket pris det blir. Det ska mycket till för att uppväga bristen på 3G och MMS.

/M;

Vi har faktiskt förbud mot svanskupering av hundar!

Jag har redan tidigare skrivit om den lagliga könsstympning som pågår i Sverige, i detta nu.

Idag skriver Ingmar Hedman, docent i allmän kirurgi på SvD om samma sak, och han ger sitt debattinlägg en fantastisk slutkläm. Medan vi tillåter föräldrar i Sverige att stympa den mest känsliga delen av sina söners kroppar har vi en lag som förbjuder svanskupering av hundar!

Av vilken anledning är det förbjudet att skära svansen av valpar? Man kan anta att lagstiftarna lyssnat på djurvänner som förklarat det onödiga i vanan att kupera svansen på vissa hundraser, att hundarna får lida, att ett liv utan svans är fel, eftersom svansen finns där av en anledning.

Är inget av dessa argument starka nog att skydda våra små nyfödda gossebarn? När ska lagstiftarna vakna och inse att manlig omskärelse är ett otidsenligt, religionspåbjudet, medicinskt omotiverat och framförallt smärtsamt ingrepp i ett värnlöst barns kropp?

Finns det överhuvudtaget någon politiker i riksdagen som har stake nog (ordvits, sorry) att lägga en motion om ett förbud mot all omskärelse av omyndiga personer? Någon?

/M;

Varför säger ingen sanningen om ombildningarna?

Som en del av sin serie om bostadssituationen och utvecklingen i Stockholm har DN idag en intervju med docent Jan Jörnmark där han förutspår att upp till 80% av lägenheterna i innerstan kan bli bostadsrätter inom en snar framtid. Stadsbyggnadsborgarrådet, moderaten Mikael Söderlund försvarar utvecklingen med att staden inte aktivt arbetar för “något 80-20-förhållande”. Samtidigt påpekar Jörnmark att det ökande antalet bostadsrätter och deras ökande värde har en stark påverkan på ekonomin i stort i Stockholm.

Igår postade jag ett inlägg om att smärtgränsen redan är uppnådd vad gäller priser på bostäder i Stockholm, och jag fick genast mängder med mothugg i kommentarerna. Ingen verkade tycka att jag hade fel vad gäller priserna på bostäder, snarare att unga inte ska klaga så förbannat, för många andra har minsann fått kämpa ihop en mindre förmögenhet för att kunna köpa en etta i innerstan.

Det är ju verkligen att missa min poäng. Det är väl bara att gratulera dem som har orkat och kunnat kämpa sig till en insats för att få råd att köpa en lägenhet i ett attraktivt läge. Bra jobbat! Men vad jag försökte säga var att det är långt ifrån alla som har den möjligheten, oavsett hur hårt de kämpar. De 100 000 - 200 000 kronor som krävs i kontantinsats är bra nära en årslön för väldigt många människor i Stockholm med låga löner. Framförallt unga, som kanske inte kan förvänta sig att tjäna några stora summor under det första årtiondet de arbetar.

Men det är något som är skumt med hela den här debatten. Från politiskt håll pratas det endast om hur mycket de stackars hyresgästerna längtar efter att få “äga” sitt eget boende (vilket är ett rent felaktigt påstående - bostadsrätt betyder just rätten att bo, inte att du faktiskt äger din lägenhet) och att boendeformerna i staden ska vara blandade. Men enligt artikeln i DN är 54% av lägenheterna i centrala Stockholm redan bostadsrätter. Är det då inte redan blandat?

De som står i begrepp att köpa loss sin bostad från de kommunala bostadsbolagen (eller för all del en privatvärd) pratar ofta om hur skönt det ska bli med bostadsrätt för att man ska få möjlighet att måla om som man vill, eller att sammanhållningen ska bli så mycket bättre i kvarteret.

Väldigt, väldigt sällan hör man någon ta bladet från munnen och säga det som åtminstone jag tror är hela drivkraften bakom utvecklingen – att man vill tjäna stora pengar. Så länge fastigheterna fortsätter att säljas för rabatterat pris till den som för tillfället råkar bo i en lägenhet i huset kommer folk att vilja köpa i längtan efter “det stora klippet”.

Alla Stockholmare känner väl minst en person som tjänat storkovan på att vara med i en ombildning – åtminstone på pappret, eftersom många inte sålt sin bostadsrätt ännu. Denna kommunalt sponsrade tombola skapar en feber som drar från kvarter till kvarter och med vilda rykten som följd:

“Grannarna fick betala 2,5 miljoner för sin lya och sålde den sex månader senare för 3,5 miljoner!”

Jag försöker att inte vara missunnsam i onödan, och jag skulle ljuga om jag skulle påstå att jag inte själv skulle göra samma affär om möjligheten erbjöds – vem skulle inte det – men jag har väldigt svårt att förstå varför så få vågar prata högt om att det är detta, och inget annat, som står bakom “viljan att äga sin bostad”?

Om bostäderna istället såldes till rådande marknadspris, så att den eventuella vinsten vid försäljning var helt beroende på att bostadspriserna fortsätter att stiga, och om bankerna dessutom inte lånade ut pengar till 90% eller till och med 100% av bostadens pris utan istället satte gränsen säg vid 75%, hur många skulle då vilja köpa sin bostad för att det kan bli så mycket mysigare grillfester i en bostadsrättsförening än i en hyresrätt?

/M;

Smärtgränsen är redan nådd, med råge!

I dagens DN skriver SBAB:s chefekonom att bopriserna börjar närma sig smärtgränsen för de som ska in på bostadsmarknaden, framförallt unga och framförallt i storstäderna.

No shit, Sherlock.

Jag vet inte hur många miljoner som den genomsnittliga “ungdomen” i storstaden rör sig med, men här i Stockholm där de små ettorna även i förorten numera ligger över miljonen i utgångspris och man med andra ord ska ha ett eller ett par hundra tusen kronor att lägga i kontantinsats för att ta ett lån är smärtgränsen nådd, passerad, utskrattad och bortglömd.

Den skenande karusell som många unga mer eller mindre tvingas in i när alternativen är obefintliga kommer att orsaka ofattbar ekonomisk skada för denna generation under lång tid framåt. Visst, har du rika föräldrar eller om du vunnit på lotto kanske du kan lägga en halv miljon kontant och därmed få mer hanterbara lånekostnader när räntan går upp till tvåsiffrigt. Har du inte det återstår att belåna dig upp över öronen alternativt bo i andra hand eller hemma hos mamma och pappa.

Att denna situation tillåtits uppstå kan i mina ögon bara betraktas som ett storskaligt experiment i extremliberal kapitalism utan socialt ansvarstagande.

/M;

WordPress Themes